Vinter

Med december kom vintern och färgade en brun stad vit. Med december kom kylan som trängde in som en kil mellan våra kroppar. En avgrund, en stelfrusen vak mitt i det som var vårt gemensamma hem. Efter det kom näringsbristen. Och sen kom andnöden. Luften mellan oss blev så tung, så tung och så oandningsbar och egentligen ville vi båda fly, men vi stannade, och vi åt hungrigt av varandra, och vi inväntade våren tillsammans. Vi älskade varandra, men jag hatade mig själv.