Jag såg aldrig dina ögon den där frosthöljda vinternatten då vi talade om evig kärlek och om föralltidtvåsamhet och då jag snortade din pudervita hud som kola mellan lager på lager på lager av klibbiga lakan. Jag mimade högljutt om allt jag ville ha och om allt jag var och om allt jag ville att du skulle vara med mina febriga läppar mot dina kyliga ljumskar. Jag spillde all min längtan i din. Vi badade i ljus. Det kalla golvet tog emot oss. Någon av oss gick hem. Någon annan väntade drömskt vid telefonen. En dag, två dag, tre dag. Och sedan var det över.