Från 2010-11-01:

En piska på min rygg, en tyngd på mitt bröst och ett skälvande hjärta därimellan. Ett skälvande, krampande, bultande hjärta som bits, sparkas och rivs för att slå sig fri. Jag vet inte hur jag ska slå mig fri. Så jag resignerar och jag fogar mig för mörkret under ett täcke av djupa suckar i ett rum utan luft att andas. I mitt rum är tystnaden så oerhörd och tomrummet så kvävande att jag kan höra ett dammkorn falla till golvet. Tomrummet, eller fullrummet, det är svårt att veta skillnaden ibland, och ibland är känslan den samma. Bägaren svämmar över, igen och igen och igen och igen och igen.