Från 2007-12-27:

Idag känner jag mig nästan lite glad.
Trots att min lägenhet känns ovanligt mörk trots att jag har tänt alla lampor och trots att tomheten tar så stor plats att jag nästan ramlar ur sängen. Men tomheten kan också vara ett slags sällskap. Det har vi ju redan konstaterat.
Jag tror starkt på att findyr chilitryffel och ett glas vin botar alla sår.
I alla fall litegrann. På ytan liksom.
Dock känner jag ett visst tryck över bröstet.
Det känns som om en väldigt stark mänska kramar om mitt hjärta med jämna mellanrum. Som för att jag inte ska glömma. Kanske är det så att mitt hjärta är nästan lite större än min kropp och att trycket jag känner är min bröstkorg som skaver. Märkligt.
Det finns något som heter förstorat hjärta har jag hört. Men det är nog något helt annat. Något medicinskt. Medicinskt är sällan särskilt romantiskt.