Från 2009-09-11:

Jag har smittats av vintertråksjukan. Ni vet den dära känslan man får, precis i skarven mellan sommarhalvår och vinterhalvår, när det rycker i kropp och själ, och när hjärtat darrar lite extra intensivt vid kontakt med all sorts rastlöshet och ensamhet. När köttet vänder sig ut och in och nerverna lägger sig på utsidan, i en klump, som en svullen känsloböld. När det blir lite svårare liksom... Jag älskar/hatar det.

Men jag behöver det. Det är mitt vaccin mot lättjan. Vem kan vara fjättrad av lättja när det kryper så i skinnet, natt som dag?