Tiden har stulit min sömn.
Den sömn som var min, bara min, är nu allas och ingens. Omilt förspilld över en obäddad säng. En solkig fläck över redan så nersmittade lakan. Vacklandes, stapplandes, sömnlös och fullständigt hopplös rinner jag ut ur min olåsta port mot en nyvaken gata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar